herregud & co

Här kan du lyssna på Örjan som radiokompis

Du kan också be via mobilen. SMS:a BE mellanslag, följt av din bön till nr 71160.

Källa: svenskakyrkan.se
 

Humanisterna har startat en kampanj som heter Gud finns nog inte och syftar till att väcka debatt om tro och livsåskådning. På hemsidan ingår ett test i bästa Facebook-anda där man kan testa Hur religiös är du? Av alla sådana här tester som jag gjort är detta nog det mest styrda och pinsamma jag gjort.

Humanisterna är mer fundamentalistiska och svartvita i sin tro än det flesta religiöst troende - åtminstone utifrån den propaganda som serveras i deras svartvita test - inga vettiga svarsalternativ och en konstant nedvärdering av den tänkande människan som inte borde vara värdigt de som kallar sig humanister.

Jag är troende och har respekt för andras tro och icke tro - en egenskap som Humanisterna helt tycks sakna. Humanisterna borde byta namn till Fundamentalisterna - det vore mer korrekt beskrivande...

Jag predikade i söndags på Pingstdagen. Här är ett utkast till predikan med lösa tanketrådar... lite svårt att beskriva med ord eftersom det är ganska interaktivt att predika. Dagens text: Apg 2:1-11

Kan ni säga ett språk som alla förstår? Kärlekens språk. (skulle kunna vara konstens, musikens eller skånskan). Ett leende, en hjälpande hand, ett par lyssnande öron, att gå ut med soporna eller göra disken, att räcka ett glas vatten till den som törstar.

Jesus säger vid sista måltiden: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Älska varandra - är det ytterligare ett krav och nu från Gud?

Gud är kärlek och den helige Ande är Gud, så den helige Ande är kärlekens ande. Jesus talar om Hjälparen den helige Ande i samma sammanhang som som hjälper och lär oss att hålla de bud som Jesus gett oss (älska varandra). Guds kärleks ande strömmar genom oss. Vi får öppna oss och ta emot av Guds kärlek och när vi fylls av Guds kärlek så flödar det över...

Vinglas (visa visuellt)

10 staplade (6 + 3 + 1) vinglas + och häller kannor med vatten i översta glaset (se bild) för att visa Guds överflödande kärlek. Inget trolleritrick - det är ett sätt att visa Guds under.

Vi ska inte låta oss fyllas för att sen tömma oss - vi ska flöda över...

Samma tanke finns i Frälsarkransens kärlekspärlor. Första kärlekspärlan står för den mottagande kärleken och den andra för den utgivande kärlek.

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. 1 Joh 4:7 Den som älskar är född av Gud - alltså den som älskar är Guds barn. När Guds kärlek strömmar genom oss så lär vi känna Gud genom att älska.

Enda sättet att säga nej

Enda sättet att säga nej till Guds kärlek är att är att säga: Stopp! Jag vill inte! (vänder glaset upp och ner och häller) Guds kärlek flödar över oss i alla fall. För Guds kärlek går inte att stoppa. Men vi kan välja att säga nej till den. Varför man nu skulle göra det?

Du är Kristi lärjunge

Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. Joh13:34-35 Kärleken är kännetecknet på att vi är lärjungar - detta ger ett nytt perspektiv åt Missionsbefallningen om att Gå ut och gör alla folk till lärjungar (som lätt kan upplevas som kravfylld mm) - men om man läser gå ut och sprid kärleken och inspirera till att sprida kärleken vidare så blir det plötsligt annorlunda.

Du är Jesu Kristi lärjunge - glöm inte det!

Fettisdag med kaffe och semla. Mums! Men nu har jag bestämt mig för att kaffefasta. För efter Fettisdagen kommer Askonsdagen och fastan inleds. I år tänker jag hålla upp med att dricka kaffe fram till påsk. Har ingen aning om hur det kommer att gå. Normalt dricker jag ett par tre koppar om dagen, så det är ju att avstå från något som jag dagligen är van vid. Så det innebär ju att varje gång jag normalt brukar dricka kaffe så påminns jag om att jag förbereder mig inför påsken. Hur det sen blir med eventuell huvudvärk och abstinens får vi väl se. Fortsättning lär följa...

Fokuseringen på min kamera har pajat och jag fick lämna in den idag. 2 - 3 veckors väntan. Tur att jag inte gjort mig av med min gamla kamera. Suddigt kan ju i och för sig vara vackert, men det är nog bättre att kunna se klart (eller åtminstone få välja själv).

Fokus lär betyda elden eller härden mitt i huset. Elden som drar till sig blickarna, lockar, ger ljus, värme och ro. Gudsfokus (åter till mitt nya lilla projekt) - för min del att några minuter vid dagens slut. Få lite koncentrerad andlig läsning och en stunds stillhet och gudsfokus. Jag vill mer, men det är inga månadslånga retreater eller pilgrimsvandringar till Santiago di Compostella. De får vänta...

Fokus på livet. Fick just mail ifrån en vän som står i ett av livet stora vägval när man plötsligt tvingas stanna upp och fokusera. Allt rullar inte på. Man tvingas upp på berget där man kan se klart och fokusera.

Jag läste för länge sen berättelsen om Jim, jag vet inte om den är sann eller inte, men den säger en del om gudsrelation. Ungefär så här är berättelsen:

Jim gick varje morgon in i kyrkan, tog av mössan och sa: Jesus, det är Jim. Varje morgon likadant.
Så en dag skedde olyckan och Jim hamnade på sjukhus och trots allt lidande så var Jim ändå full av glädje. Och när en sköterska en dag frågade hur det kunde komma sig så svarade Jim: Varje morgon kommer han in i rummet och säger: Jim, det är Jesus.  

Första kommentaren i ämnet kommer från Aina som delar en tanke:

Vid ett "djupt" samtal med en broder i Benediktinerklostret i Solesmes, uttryckte en av deltagarna sin sorg över att bönen just då fick så liten plats i hennes liv. Hon heltidsarbetade och hade två ganska små barn. Hon ville så gärna ge Gud mer tid! Brodern svarade ungefär så här: Den tid och kärlek du ger dina barn är tid och kärlek till Gud.

Läs även andra bloggares åsikter om humor, baby blues, serier, teologi, gud, vikt, tro, genus, genusperspektiv, hälsa, religion

Känn ingen oro. Känn ingen ängslan. Den som har Gud kan ingenting sakna. Sången fyller katedralen när jag kommer in med sovsäck och liggunderlag vid niotiden denna fredagskväll. Det pågår en ekumenisk gudstjänst i kyrkan. Ett par hundra ungdomar har samlats för att sjunga och fira mässa. När gudstjänsten slutar står ungdomarna i bänkraderna en stund och småpratar innan de så småningom droppar av för att gå till Johanneskyrkan och fika.

Till slut återstår en skara på drygt 20 personer, de flesta är unga studenter och vi börjar försiktigt närma oss varandra. Det är vi som ska sova över i domkyrkan denna natt. Alla har tagit med sig bidrag till ett gemensamt knytfika och det dukas upp en buffé med bröd, frukt, hembakta bullar, köpta kakor, tubost, juice osv. Efter fikat hälsar studentprästen Peter Andreasson oss alla välkomna och berättar lite om vad som ska hända.

Under en timmes tid får vi röra sig fritt i rummet till stilla Taizémusik. Några vandrar runt i kyrkan, andra lägger sig på en bänk eller hittar en plats längs de tjocka ytterväggarna eller i något av sidokapellen. Lugnet omsluter oss. Vi är där tillsammans. Vi är i oss själva.  

Vid midnatt tystnar musik och kyrkan släck sakta ner tills endast altartavlan lyser svagt i natten. Under tystnad hittar vi en lämplig sovplats och lägger vi ut våra liggunderlag och sovsäckar. Någon ligger under predikstolen, någon annan framme vid altartavlan.

Utifrån hör man bilar köra förbi. Ett gäng på väg från Ågatan sjunger och skrålar glatt. Jag ligger i sovsäcken och tittar upp i katedralens rymd, på pelarna och valven. Inne i mig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Henrik Sörensens uppståndne Jesus från 30-talet sträcker ut sina armar mot mig. 1300-talskrusifixet i taket med den korsfäste Jesus blickar ner på mig. Kristus vakar över mig.

Tankarna glider fridfullt omkring. Vaknar långt senare av staden städpatrull som arbetar sig fram därute. Kajorna har samlats i domkyrkoparken. Denna natt är också deras skränande en lovsång till skaparen. När morgonen kommer vaknar jag till tonerna från Hildegard av Bingen. Sakta börjar vi rulla ihop våra tillhörigheter och jag småpratar lite med en tjej som ska få en bäbis om tre veckor och tog sista chansen att sova över i domkyrkan. Hon fick höra talas om övernattningen genom sin pojkvän som sov över här redan förra året.

- Det här var en väldigt annorlunda upplevelse, berättar hon. Jag har fått se en ny sida av domkyrkan. Tidigare har jag bara varit här i kyrkan och sjungit. Nu när jag har sovit här så har jag fått en annan relation till kyrkan, den är mera min nu!

Vid frukostbordet pratas det om snarkningar och tunna liggunderlag, men när vi senare går ett varv och den som vill får delge sina tankar blir funderingarna djupare.

Ord som frid, lugn och trygghet nämns, hur man gått från en stressad intensiv tentaperiod till fridfullhet över en natt. Natten har varit en tid för tankar och möjlighet att fundera. Det uttrycks också en förundran över att en grupp som inte känner varandra kan känna sådan samhörighet och hemtam gemenskap.

Under vårt samtal anländer domkyrkans konfirmander som ska övernatta i domkyrkan kommande natt. De börjar strax sin gudstjänst och jag hör prästen läsa ur Psaltaren 139 ... sökte jag mig en boning ytterst i havet så skulle du vara med mig även där... Utan oro och ängslan lämnar jag domkyrkan denna morgon och ger mig ut i den regnvåta staden. Fylld av frid.

Jag skrev en artikel om statistik gällande Svenska kyrkan (till Svenska kyrkans informationsblad i Linköping) som publicerades den här veckan. Statistik som visar att Svenska kyrkan är en i högsta grad levande kyrka (nu blir det för en gång skull ett långt inlägg):

Bakom siffrorna finns en levande kyrka.

I Sverige är det fler människor som går i gudstjänst än vad det är som går på bio. Förra året gjordes det 19,2 miljoner gudstjänstbesök i någon av de närmare en halv miljon gudstjänster som ägde rum i Svenska kyrkan.

2007 gjorde små barn i åldern 0-3 år ungefär 900 000 besök i Svenska kyrkans öppna verksamhet. 150 000 barn och ungdomar deltar regelbundet i Svenska kyrkans olika verksamheter, som scouter, musiklek, tjejgrupper, söndagsskola och barntimmar. Dessutom konfirmeras nästan 50 000 tonåringar varje år. 100 000 människor sjunger regelbundet i körer i någon av de 5500 körer som finns i landets 1 800 församlingar.

106 000 linköpingsbor är medlemmar

Statistiken visar att Svenska kyrkan är en i högsta grad levande kyrka. 3 av 4 svenskar är medlemmar i Svenska kyrkan och cirka 106 000 ( av totalt 137 000 invånare) av linköpingsborna tillhör Svenska kyrkan. Detta gör Svenska kyrkan till Sveriges största medlemsorganisation. Men siffrorna är inte bara siffror. Kyrkan är en levande mötesplats för många människor i alla åldrar, från olika länder, med olika språk och olika syn på den kristna tron. Här möts barn och familjer, ungdomar och vuxna i samtal, grupper, musikverksamhet, enskild andakt och gudstjänst. Bakom varje siffra i statistiken finns det människor som känner en stor delaktighet och samhörighet med kyrkan.

Ett rum för hela livet

Svenska kyrkans historia går tillbaka till 800-talet. Sedan 1100-talet ringer kyrkklockorna varje söndag till gudstjänst i alla delar av landet. Över hela Sverige finns närmare 3 400 kyrkobyggnader, kapell och bönhus. Många människor känner starkt för kyrkorummet och kyrkobyggnaden. Här äger viktiga händelser i människors liv rum. Här välkomnar man det nya barnet, manifesterar kärleken till den man älskar och tar farväl när en anhörig eller nära vän gått bort.

Kyrkorummet är också en plats för vardagens stillhet. En plats att sitta i tystnad eller tända ett ljus. Andra söker sig till kyrkan för att tala med någon av Svenska kyrkans präster och diakoner som har tystnadsplikt och gärna tar emot samtal.

Du är kyrkan

Mycket av Svenska kyrkans verksamhet handlar om att stå på de utsattas och svagas sida, att ge en röst och ett sammanhang till alla människor. Vid olika tidpunkter i livet har du själv behov av kyrkans verksamhet, vid andra tider är det någon annan som får hjälp tack vare ditt medlemskap. Svenska kyrkans främsta företrädare i vardagen är du och jag. När vi bryr oss och tar hand om varandra så är vi med och skapar en levande kyrka.

Jesus säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." Matteusevangeliet 11:28-30

Kanske handlar det om att släppa masken det där om att lära sig av det milda, ödmjuka hjärtat. Ett ödmjukt hjärta bryr sig kanske inte så mycket om prestige, status, image. Kan man släppa det och vara den man är - så släpper nog ganska många bördor och man kan vila i att man är accepterad för den man är.

Church of England har skrivit en bön speciellt för alla som tycker att det är jobbigt att komma tillbaka till jobbet efter semstern eller kanske även för vanlig måndagsångest. Bönen är publicerad i tidningen Metro i England.

Bön som landar i vardagen. Kärlekens bekymmer, räkningar och egon på jobbet är del av den oro som fyller vår vardag. Då blir bönen inte bara ord, utan en möjlighet att släppa oron hos Gud. 
Här finns också böner för den som önskar att få hushållsbudgeten att gå ihop, oro för skulder, för den som tar examen osv. Läs mer på Church of England 

The prayer printed in Monday's edition of the Metro reads:

Dear God,

You know me. Don't you?  I'm not just a person on a bus or a train.

I'm not just another face on CCTV; or just another login name.

I'm me, and I have stuff going on.

Love life issues; bills to pay. Egos at work to deal with; an overflowing inbox.

So please, give me strength. Guide me to focus on what's really important.  And help me make the most of every moment of this new day in this new month.

Thank you.

Amen

- Är någon törstig så kom till mig och drick! Den som tror på mig ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten. Jesus sa detta om Anden i en av pingstdagens texter. Men jag reflekterar långsamt...
 
I julas köptes en Soda Stream i familjen och sen dess dricker vi alla mer vatten. Gott, fräscht, lättillgängligt (jag får inte betalt för att säga detta). Kanske skulle Jesus om han levt idag liknat Anden vid Soda Stream, inte vet jag. Men varje gång du öppnar en flaska vatten och hör ljudet: Pschhh! så ska du tänka: Guds ande bor i mig! Jag bär en källa av levande vatten inom mig!

Alltså... Vi övar: Pschhh! och du tänker...

Våra barngrupper i kyrkan skrev böner här om dagen. Mycket tack och lite hjälp. Men det blev helt fantastiska böner. Jag undrar i vilken ålder man slutar tacka för att man är en bra och god människa? Läs och fundera över vad du är tacksam över. Om jag tackar Gud för det jag har så förändrar bönen i förlängningen mig och mitt sätt att se på livet...

Tak Gud för luft. Tak för mat. Tak för hus. Tak för hestar. Tak för kater. Tak för fåglar. Tak för glasögon.

Tack för att jag lever. Tack för att jag har ett bra liv. Tack för att mitt land som jag lever i har mat. Tack för att jag är en bra och god människa och för att jag lever och har mat. För att vi har solen och hus och skolor för att lära sig. Hjälp oss vara snälla mot varandra och inte slåss.

Ikväll har jag predikat. Det är inte så vanligt, men det händer. Om Påskens vittnen och om Tomas Tvillingen, allmänt men tveksamt kallad för Tvivlaren. En ganska visuell predikan som började med att jag sprang rakt in i väggen...

Det är omöjligt! Men det måste gå. Det ska gå - fast det är omöjligt.

Pang! In i väggen!

Undersöka väggen, knacka, känna, peta. Meditera. Mmmm...

Pang! In i väggen!

Det var ungefär så här Thomas kände det. Det är omöjligt.

- Thomas, Thomas! Jesus har uppstått! Han lever! Han bara liksom kom in genom väggen, eller han var bara här liksom. Det är sååå tjocka väggar, fönsterluckor för alla fönster var stängda - reglade. Sååå stor dörr. Låst. Sååå stor nyckel. Låst. Och sen bara liksom Peace, alltså! Frid vare med er! Så grymt, Thomas!

Thomas tar sig för huvudet. - Det är omöjligt att tro på det omöjliga!

Det var inte tvivel - det var sunt förnuft. Vem vågar tro på det omöjliga?
Det är inte så vanligt att någon uppstår från det döda. Det är inte så vanligt att någon går på vatten. Det är inte så vanligt att någon går rakt genom väggar.

Ibland kan man stå och stirra på den där väggen. Så oändligt tjock och ogenomtränglig. Man bankar, slår, stångar sig blodig. Omöjligt. Så omöjligt att man inte ser att det står en öppen dörr åt andra hållet. Man skakar galler fast fängelsedörren står på vid gavel. Att vända sig om skulle kanske i sig vara ett mirakel. Det omöjliga skulle ske.

Men att tro på det omöjliga kan också innebära att man tror att Jesus, den uppståndne kan gå genom väggar, genom stängda dörrar. Att Jesus finns här just nu.

Att tro på det omöjliga kan innebära att man vågar tro att Jesus kan komma in ens hjärta och säga: Frid vare med dig!

I begynnelsen var allt mörker. Och påsknatten i Domkyrkan i Linköping är kolsvart. Man ser inte ens vem som sitter vid ens sida. Påskljuset kommer in och kampen mot mörkret har tagit sin början. Ur mörkret kommer ropet: - Kristus är uppstånden! Och ett kraftfullt svar från alla samlade: - Ja, han är sannerligen uppstånden! 
Tre gånger hörs detta rop och ljuset sprider sig ut i världen. Ansikten blir tydliga och vi ser varandra. Du och jag går där ifrån med det trotsiga, glada hoppet att ljuset vinner över mörkret. Livet vinner över döden. Och med detta ropet inom oss går vi ut i den kyliga natten och sprider ljuset vidare...

Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Solljuset speglar sig i Stångåns vatten och betongen blir levande. En vacker bild för hur en människa som speglar Gud kan göra världen vacker. Prestationslös i sitt speglande. Utan ljuset ingenting.